Evenemang: Julhockey, Rossön

Traditioner kommer och går medan en del rentav stannar. Dagen före julafton var det premiär för en ny tradition i Rossön – en tradition som förhoppningsvis är här för att stanna med tanke på uppslutningen: Julhockey!

Det lyser upp rejält under julhelgen mitt i byn där byns hockeyplan i Rossön står. Publik har hittat dit och en eldkorg är upptänd för den som vill värma sig. NHL Winter Classic dyker upp i huvudet, turneringen som är på utomhusrink.  

  Mysstämning med eldkorg.

-Vi var ett gäng för över tjugo år sedan som var här ett par gånger i veckan och spelade, berättar Erik Bryntesson som tillsammans med Mikael Sundelin är initiativtagarna till evenemanget och fortsätter:

-Det har inte varit någon verksamhet på den här planen på många år så då tänkte vi att vi skulle dra ihop folk och spela lite. Så nu hoppas jag att vi kan köra lite då och då!

  Matchen i full gång!

🏒 Vilka kan vara med?

-Alla som kan stå på ett par skridskor är välkommen!

🏒 Hur fungerar det med deltagande lag?

-Det är samma som när en spelar innebandy här i byn; ”kasta” klubborna i mitten för slumpmässig uppdelning av lag på plats, ta fram en boll och sedan köra.

🏒 Något som krävs i utrustningsväg förutom hjälm, skridskor och hockeyklubba?

-Vi kör inga höga puckar så det är vad som behövs. Vi får ta det försiktigt med tacklingarna, understryker Erik och tillägger:

-Från högstadiet och uppåt rent åldersmässigt har vi sagt, då det kan vara en del tunga gubbar på isen. Då är det bra att ha lite fysik!

  Pierre Bryntesson brukar vanligtvis stå på skidorna. Ikväll var laggarna utbytt till skrillor (i en utstickande matchklädsel)!

Premiären var en succe’ i och med att hela 30 personer deltog.

-Det har varit blandat med deltagare från både Backe och Rossön, lite hemvändare och även från Dorotea, berättar Erik glatt.

Även tjejer/kvinnor är välkomna:

-En tjej var med sist så jag hoppas att det blir fler!

För att den återupplivade hockeyverksamheten ska kunna fortgå har Erik tankar och mål:

-Vi vill ju gärna få hjälp till renovering av planen så genom film och bilder hoppas vi kunna uppmärksamma kommunen.

  Matchen spekades i 3 x 20 min.

  Viktigt med byten för att orka!

På den avslutande frågan om någon talang har visat sig på hockeyplanen kommer svaret fort och med ett gott skratt och glimten i ögat:

-Tror inte det! Det finns de som tror att de har samma nivå som en 20-åring, även om många inte har stått på ett par skridskor på tio år.

 Kvällens lirare!

-Tror inte det! Det finns de som tror att de har samma nivå som en 20-åring, även om många inte har stått på ett par skridskor på tio år.

Undertecknad kunde dock beskåda ett par yngre kvicka förmågor som regelbundet tränar ishockey, så vem vet – kanske kommer ett och annat framtida hockeylöfte att starta sin hockeykarriär i Rossön! Om inte annat så kan hockey och skridskoåkning locka till rolig aktivitet och rörelse.

Evenemang: Hemvändarmatch i innebandy, Backe

2015 års hemvändarmatch i innebandy ägde traditionsenligt rum på juldagen i Fjällsjöhallen, Backe. 

Backe IF:s A-lag i innebandy fick det hett om öronen till en början då hemvändarna var på hugget och gjorde det inledande målet. A-laget tog sig dock samman och drog ifrån. Slutresultatet blev till slut 11-6 till A-lagets fördel!

Stämningen var god bland den entusiastiska publiken och verkade nöjda med att få ett avbrott i julfirandet.

TACK till spelare, publik, domare, sekretariat och personal i fiket för ett trevligt evenemang!

 Dags för match!

  Lagen samlade!
 Philip Holmgren i A-laget fick en utvisning för protest mot domaren Sten-Ove Nordin som verkade vara publikens favorit.

  Hans Olofsson och hemvändande dottern Marie redo att se hemväbdarmatchen.

 Inituativtagaren till årets hemvändarmatch, Mats Söderqvist, i samspråk med Backe IF:s ordförande Arne Carlström som satt i sekretariatet.

Inga Byström med svärson och barnbarn innan matchstart.  
 Grabbarna grus Tommy Andersson, Christer Berggren och Örjan Sjödin följde matchen noggrant.

  Målvakten i hemvändarlaget, Andreas Carlström, laddade upp vattenflaskorna.
 Hemvändande systrarna Michaela Ericsson och Caroline Lindberg var på gott humör.

 Anders Olofsson med döttrarna Angela och Veronica ställde snällt upp på en mingelbild.

Evenemang: ”Star Wars: The force awakens”, Biograf Valhall i Rossön

Ännu en stor filmpremiär ägde rum på Biograf Valhall i Rossön!Den gång gällde det visningen av ”Star Wars:The force awakens”.

Att filmen engagerade många märktes då trycket på biljetter var högt – sista inlösta biobesökare kom in någon minut före starten av filmvisningen 😀
Som med så många stora filmsucce’er finns en hel del klassiska citat.

Kvällens folk på mingelbilderna fick därför säga ett favoritcitat från filmerna i ”Star Wars”-familjen! 

 Hagos med biosällskap tyckte att det var en bra ide’ att gå på bio då båda gillar action på film.   Isabelle med självaste Darth Vader. Favoritcitat: ”Luke, I’m your father.”

 Jesper och Filip såg fram emot filmen.Favoritcitat: ”The force be with you, always” respektive ”Luke, I’m your father”.

  ”Star Wars”-influerat hela vägen in i biosalongen! ”May the force be with you”!
 Många inlösta biobiljetter inför kvällens filmvisning!   En sann ”Star Wars”-hälsning i kiosken!
 Sara och Erik på glatt biohumör. Favoritcitat: ”Luke, I’m your father.”

  Lars och sonen Carl visar att ”Star Wars” engagerar flera generationer (även om Lars blygsamt berättar att han inte är någon fantast). Favoritcitat: ”May the force be with you”.

 Biosalongen har några platser överknför kvällens filmvisning.

TACK alla som ställde upp på mingelfotografering!

Tillfällig vistelse i byn: Praktikanter på Älvgården, Backe

”Alla känner alla” en by, eller åtminstone vet vilka de flesta är. Så när det dyker upp nya ansikten kanske en nyfikenhet på vilka de är växer fram. Hur kkan då livet i en by i Norrlands inland upplevas av de som är vana större städer?

BackeRossön fick en liten pratstund med Abby, Sofie och Sedi – alla från Stockholm och studerande till sjuksköterska i Östersund, med praktik på Älvgården i Backe 

 Abby, Sedi och Sofie.

Det är sista dagen av hela praktikperioden och Abby, Sedi och Sofie ska iväg med bussen för hemfärd. Intervjun sker därför vid busstationen.

❓Hur kommer det sig att ni är här i Backe?

-Vi är sjuksköterskestudenter som pluggar i Östersund men vi har flyttat från Stockholm, berättar Abby.

-Så vi är här på praktik, fyller Sofie in.

-De har ju placerat oss, vi valde inte Backe, fortsätter Abby.

❓Backe kanske ni inte ens ens kände till?

-Precis! Svarar alla tre i kör nästan.

Även om tjejerna hamnade i en by ”mitt ute i skogen” kan de tänka sig att sommarjobba i Backe, då deras vistelse har upplevts som trevlig.

❓Vad är ert generella intryck av en by här i norr?

-Vintern är kall. I Östersund blåser det och är kallt men det är en annorlunda kyla här, tycker Sedi.

-Jag tycker att det var skönt, det är en helt annan miljö till skillnad från Stockholm. Nu var vi ju här på praktik och hade en massa uppgifter att göra och så, men om vi skulle ha kommit hit på semester för nöjes skull då tror jag…nja, funderar Abby.

-Att komma hit för avkoppling hade varit ok, tror Sofie.

-Annars när det gäller shopping vet jag inte, säger Sedi med ett skratt och fortsätter: Men annars är det fint!

Eftersom mycket av fritiden gått åt till studier har tjejerna inte träffat så många byinvånare. Förutom anhöriga till de äldre på Älvgården.

❓På vilket sätt upplever ni skillnad i mentalitet och bemötande i en by kontra storstad som ni är van vid?

 -Jag skulle kunna säga att de är trevligare här, eller hur? Säger Abby och får medhåll av sina studentkamrater.

-Trevligare och inte lika stressade, tycker Sofie.

❓Så schablonbilden av den kalla stängda norrlänningen är ingen ni har mött?

-Nej, de har varit trevliga och så deras dialekt! Säger Sedi.

Alla har känt sig välkomna i byn under sin korta praktikperiod.

-Annars skulle vi inte ha trivts så bra!

Även om det i början fanns en viss tvekan:

-Första bilden vi hade då vi hamnade här var ”Åh, nej! Vart ligger Backe? Måste vi åka så långt bort?”, berättar Abby.

-Det är mitt ute i skogen och långt bort från allt tänkte vi, fortsätter Sofie.

-Men sedan ångrade vi oss ingenting! Hade vi fått välja själva nu så hade vi valt Backe istället för Östersund för praktikens skull.

TACK Abby, Sofie och Sedi för att ni tog er tid för denna intervju 🙂 Lycka till med allt och välkommen åter!

Porträtt: Pierre Bryntesson, Rossön

Porträttserien om boende i/ inflyttade till/ utflyttade från Backe och Rossön fortsätter. Denna gång med en som mest uppskattar 2:ans växel i skate, minst uppskattar stakning 4:ans växel i skate och som både är en idrottslig mångsysslare (bland annat tävlat i årets Toughest i Umeå) som har både uppfinningsrikedom och flera bollar i luften – där senaste projektet är att ha dragit igång ett korplag i innebandy!

Namn: Pierre Bryntesson

Bor: Umeå/ Rossön

Yrke: Studerar till idrottslärare

Känd som: Längdskidåkare och påhittig träningsinspiratör

Starka egenskaper: -Ja… Jag är glad oftast, det är väl någonting som är positivt. Målet är att sprida glädje och det tror jag att jag kan lyckas med. Och att jag kan vara engagerad i det jag håller på med – när jag väl bestämmer mig för någonting då lägger jag ned tid på det.

Bästa dam- respektive herrskidåkaren i världen: -Marit Björgen och Petter Northug. Sedan blir jag imponerad av andra skidåkare också – jag har ju alltid gillat Marcus Hellner. Sedan kan jag bli imponerad av de som är duktiga på att staka Jag tycker att Jörgen Brink är sjukt imponerande.

Ord om hembyn Rossön: -Jag vill ju att skolan ska komma tillbaka. Jag är inte så jätteinsatt eftersom jag inte bor här. Jag vill ju självklart att byn ska växa. Jag trivs ju här bra!

 Pierre Bryntesson.

Det är mitt i höstlovet och Pierre har lovat hålla i en inomhusträning för främst barn och ungdomar som är med på skidträningarna i Rossön och Backe. Med Pierre går det undan, här sitter det inte fast – och skulle något inte bli som planerat blir det improvisation. Inte en gång behöver han höja rösten, deltagarna lyssnar och hänger på. Han verkar ha fina kvaliteter vad häller ledaregenskaper!

Med efternamnet Bryntesson så är det nästintill omöjligt att inte förknippas med längdskidåkning. Och så blev det också, en helhjärtad satsning på att komma fram i den hårda konkurrensen inom längdskidsporten.

-När jag började min hundra procentiga satsning gick ingenting före. Jag har ju alltid åkt skidor. Tävlade inte på någon jätteseriös nivå under högstadiet, men under gymnasiet så började det.

Att ha börjat satsa relativt sent är inte något som nödvändigtvis behöver vara ett hinder anser Pierre:

-Jag ser inte heller det som en jättenegativ grej att inte tävla jättemycket som ungdom. För en behöver inte vara som bäst då känner jag nu och även ser på de ungdomar som jag har tränat under åren.

-Det är ju ändå under junioråren som det drar igång på riktigt, det är ju då en måste vara på tårna – och det kan ju en även se på Robins (Bryntesson, skribentens notis) karriär.

🎿 Ändå låter det som på många tränarutbildningar att involvera grenspecifik träning i unga år för motorik exempelvis?

-Det sägs att en ska träna teknikträning i tidig ålder för att kunna utvecklas så bra som möjligt. Vissa delar stämmer ju faktiskt in där. Så på så sätt ska en ändå ”åka skidor” liksom, tycker Pierre och fortsätter:

-Men det jag vill säga är väl att kanske lägga mer fokus på teknik i början och öka intensiteten (höjer farten) under passen. Under äldre ålder läggs sådant till och då kommer en att utvecklas.

-Sedan måste en vara mogen för det en gör och beredd att lägga ner det slit som behövs. Samt alla de resurser som krävs – en kommer inte på träning i ett par löparskor, en måste nästan ha skjuts till träningen.

 Pierre kör ett allsidigt styrkepass under höstlovet med entusiastiska barn och ungdomar.

För att satsa på längdskidåkning ansökte Pierre om att få gå skidgymnasiet i Lycksele. Samma skidgymnasium där Per Elofsson en gång gått.

🎿 Hur är livet på ett skidgymnasium, du som har den erfarenheten?

-Det var ju helt underbart! Det var riktigt bra! Bodde först ett år på elevhemmet med alla skidkompisar, tränade 3,5 timmar per dag i snitt kanske – förutom då en var sjuk, då låg en inne på rummet och käkade blåbär, ler Pierre.

-Annars flyttade en till en lägenhet, vilket var ännu bättre för då bodde skidkompisarna i lägenheten bredvid. Och sedan så vi bodde i en skidlägenhet, vi ägde ju hela trappuppgången i princip. Sedan ökades träningen med åren och resultaten kom ju lite mer.

-Det var nog ett av det roligaste jag gjort!

🎿 Har du blivit tillfrågad att komma tillbaka som tränare?

-Jag har varit hjälptränare i Lycksele i två år. Det har varit väldigt kul! Jag har även blivit tillfrågad under senare tid men då har det inte passat och min skidåkningskarriäe har jag trappat ned på. Just nu är fokuset på att klara av mina studier.

🎿 Livet som skidåkare innebär mest att äta-träna-sova. Vad finns utanför det?

-Vi brukade döpa om det till ”träta”, träter och sover. En hann inte så mycket mer, jag hann fara ut och fiska någon gång.

-Det blev en hel del TV eftersom det var vila mellan passen. Det blir lite enformigt men en hittar en fantastisk träningsgrupp att vara med!

🎿 Varför blev det just idrottslärarutbildningen?

-Det började med att jag jobbade som snickare ett år och målet var ju redan då att bli skidtränare. Så en dag under det året började jag forska i hur jag skulle kunna bli tränareoch hur jag än vred och vände på det så måste en sätta betyg på sina elever. Och det enda jag kom fram till då var att jag måste utbilda mig till idrottslärare.

-Jag är väldigt nöjd med idrottslärarprogrammet, det är en väldigt bra utbildning. Den har utvecklat en som skidåkare också – bara att gå igenom andra idrotter, det öppnar upp ögonen på ett helt annat sätt! En får en myckey mer objektiv syn på det hela.

Med bestämdhet fortsätter Pierre:

-Målet är fortfarande att bli skidtränare. 

Och tillägger:

-Men jag skulle heller inte lida om jag skulle jobba som idrottslärare. Det verkar mycket intressant!

 Av en slump, på jakt efter en nyckel, fann Pierre en lagaffisch sedan skoltiden i Rossön. En affisch som väcker minnen: -Jag gick i 5:an och vi spelade i Vårcupen (innebandyturnering, skribentens notis). Vi blev 2:a det året, det var roligt! Vi skulle först heta Hells Angels men vi fick heta Fanta, för vi fick inte heta Hells Angels.

🎿 Vilka tips och råd har du till unga skidåkare som vill nå lika långt somdig?

-Det är att vara på skidträningen först och främst, det är A och O att försöka komma på dem. Prova på tävlingar tycker jag inte är fel – tävling är bästa träning. Och sedan så vill jag att en ska hålla ihop och prova på ett skidgymnasium. En ska gå ett riktigt idrottsgymnasium – tilläggsidrott funkar inte skulle jag vilja påstå.

-Det ska vara professionella tränare med riktig utbildning eller lång erfarenhet.

En annan viktig del som kan spela in enligt Pierre är:

-Lite bättre möjligheter än vad Rossön och Backe behövs, rent spårnässigt. Som till exempel i Lycksele har de en pistmaskin, bara det gör susen, där är det pistat och klart 05.30 på morgonen. Och då finns 15 km skidspår att åka på. Det är en stor fördel.

-Skidgymnasium är pricken över i:et för den som vill satsa!

🎿 Uppladdning inför och efter träning spelar också in. Vad skulle du rekommendera?

-En middag kvällen innan, pasta och köttfärssås. Sedan skulle jag ta en rejäl frukost, det är också individuellt vad kroppen är van.

-Vissa tar en Gainomax och vissa käkar godis efter ett träningspass. Jag anser ju att skitsamma vad du får i dig efter träningen bara du får i dig någonting för att syänga alla depåer. Ett göas O’boy och en banan är väldigt bra, det är väldigt mycket socker så då ska en ha gjort ett rejält pass (minst motionsnivå vuxen, skribentens notis). Det är väldigt individuellt det också, vad ett bra pass är

Mental träning är något som har blivit ett allt vanligare inslag inom idrott. Och där finns olika tillvägagångssätt.

-Det där är mycket individuellt, så det gäller att hitta sin grej. Min tränare berättade ofta att han lyssnade på avslappningsband, det funkade för honom, så jag testade att lyssna på de där avslappningsbanden och det blev ju inte bra alls – jag låg ju bara och spände mig i sängen och så somnade jag aldrig.

-Jag behövde ventilera mig med vissa personer och då gjorde jag det och sedan så fokuserade jag på nästa tävling och gick vidare.

-Till de elever jag hjälper nu brukar jag säga: ”Vad är det värsta som kan hända?” Och så brukar jag tänka själv också.

På frågan om allt går att träna upp sig inom längdskidåkning kommer svaret blixtsnabbt:

-Självklart! ”Sky is the limit” som en brukar säga. Man ska aldrig ge upp!

Och till den som lägger ner tid på träning och ändå kommer långt bak i resultatlistan har Pierre uppmuntrande ord:

-Det kommer att vända.Desto mer hen jobbar, desto närmare kommer hen en förändring! Jag har ju varit sist väldigt många gånger i yngre åldern.

-Varenda gång jag tävlade så var det ju en tävling ifrån att jag inte skulle vara sist. Försökte jag inte så skulle jag inte kunna vända på det! Första året på SM var jag 103:a, andra året var jag 16:e.

TACK Pierre för att du tog dig tid och för att du stöttar skidverksamheten i Rossön och Backe med din kunskap (och för den träningsinspiration du sprider) – lycka till med utbildningen och alla projekt du tar dig an!

Livet i byn: Rossöns Sport, Rossön

En sportaffär ute på landsbygden i Norrlands inland, kan det verkligen gå? Jo, om sportaffären heter Rossöns Sport så går det. Då kan det gå i upp mot femtio år och framåt – med kunder från Kiruna i norr till Malmö i söder.

– Det var nog min bror Ove som startade, han tog över efter Hilding Höglund på 70-talet någon gång. Sedan drev han den i 39 år. Och sedan tog jag över och flyttade hit (bredvid tankstationen i Rossön, skribentens notis) 2012 första januari. Så nu har det ju blivit bra, berättar Sigge med glimten i ögat.

🎿 Det var inte det innan?

-Jodå, det var jättebra – helt suveränt!

Sigge, som för de flesta är mest känd som gympalärare, fick erfara en del svårigheter med att ta över en sportbutik och bli egenföretagare.

-Det var ganska tufft första året, det här med alla inköp. Det är lätt att sälja skidor men en ska veta vad en ska sälja för skidor! Det var jättebesvärligt men Ove hjälpte mig och det var bra. Nu börjar jag komma in i gängorna efter några år. Det tar ju det men det är ok.

 Längdskidorna trängs längs väggarna.

🎿 Hur ser skidbranchen ut idag, hur har den utvecklats?

-Det är ju tufft, de sista 5-6 åren är det mycket näthandel som har ”poppat upp” lite här och där, berättar Sigge och fortsätter: 

-Men samtidigt så försöker vi på Rossöns Sport att hålla bra priser på skidor och valla men framförallt ha kunskapen! Det är den vi försöker att leva på, att vi guidar kunderna rätt – det är ju lika viktigt det, betonar Sigge.

-Folk behöver inte ha det värsta. Bra grejor men inte det dyraste.

En del ”näthandel” blir det ändå, eller snarare ”telefonhandel”. Sigge förklarar:

-Jag säljer ju 97% genom att skicka iväg, ja. Men mest på telefon. Då får jag prata med kunden och då vet jag ju liksom vad de vill ha. Att göra en affär på nätet kan ju ta ett dygn, innan en har svarat på alla frågor. På telefon kan det ta 10 minuter.
  Sigge gör i ordning ett par skidor – antingen för uthämtning eller leverans. 

Genom framförallt mun till mun har Rossöns Sport spridit sig i hela landet.

-Det beror väl på att vi har ett gott rykte och att det är billigt framförallt. Jag tror ju att priset är det som lockar först. Men sedan om folk är nöjda med grejorna så sprids det vidare, tror Sigge.

🎿 Av allt som har kommit fram bland produkter och utrustning, vad har varit det mest ”revolutionerande”?

-Det är ju nu på slutet klistertejpen, som jag var jävulskt tvärenot från början. Jag tänkte att det där är bara skit men sedan jag testade den så är ju den det bästa, säger Sigge och fortsätter:

-En behöver aldrig valla och det går att åka nästan i alla skidfören och den sitter kvar!

-Sedan kom det någonting som heter ”skin tech”, ungefär som stighudar som sitter fast på skidorna. De är ju ganska dyr fortfarande och sedan är de ganska svår att ha mycket skidor av för de måste ju vara precis på spannet. En tejp lägger du ju sedan du har måttat in skidan, det är ju lättare.

Vallatejpen är något som även kan användas på skidor till barn och ungdomar:

-Ska de inte tävla så hellre vallatejp än skidor som är vallningsfria. Det tar lite tid att lägga den men när en ha fått dit den riktigt så sitter den där hela vintern om du har tur – om det inte blir riktigt blank is, förklarar Sigge.

 Det mesta i utrustningsväg finns på Rossöns Sport – och det som inte finns för dagen går att beställa hem! 

Det gäller att hålla sig uppdaterad i en bransch som hela tiden är i utveckling. Tack vare Sigges erfarenhet av att vara på skidtävlingar i 20 år med sönerna (Robin och Pierre) har han fått bra koll på valla. 

-När det gäller skidor så ärvde jag lite av Oves ide’er samtidigt som jag hade lite ide’er själv. Sedan får en testa och ta fram produkter som en tycker är bra och står för den. Jag tycker att det fungerar jättebra och det är sällan som jag får något bakslag.

🎿 På tal om utrustning. Det blir mer och mer fokus på material. Hur tror du att utvecklingen ser ut för barn och ungdomar som vill syssla med längdskidåkning och tävla?

-Som ungdom bör du väl ha ett träningspar och ett tävlingspar av varje sort (klassiskt respektive skate, skribentens notis).

-Om du börjar tävla när du är 12-13 år då är det nog fokus på att du har, tror Sigge.

 Exempel på ett par skidpjäxor i dagens modell. Numera känns skidpjäxor sitta som en vanlig sko på foten. 

Mycket har hänt under årens lopp inom längdskidsporten. I de yngsta barnklasserna har till exempel officiell tidtagning slopats. Något som Sigge reagerar på:

-Jag tycker att det bara är larv. Jag tycker att det går att ta tid på alla! Jag menar, inte bryr sig barnen om det – det är vuxna som bryr sig och vuxna står ju och tar tid ändå.

Ett ämne som garanterat fortsätter att komma upp i diskussion inom skidvärlden flera gånger om.

🎿 Hur tror du att det kommer att se ut framöver vad gäller de olika skidteknikerna, klassiskt och skate?

-Som skidåkningen ser ut nu så är det ju TV som bestämmer. Det är ju därför som banorna är så svåra att lägga. Förut när de åkte 5 mil så gjordes ett 2,5 mils spår och så varvade åkarna och då fanns backarna (som kräver diagonal åkning och fäste, skribentens notis). 

-Men är du ute i Europa nu så ska allt vara inne på skidstadion och det är klart, då finns det ju inga backar och då kan de ju stå och staka på blanka skidor. Men det är ju lite grann utvecklingen, när vi dör kanske de är inomhus och åker skidor, funderar Sigge.

-Jag tror att bägge stilarna kommer att finnas kvar. Sedan det här med att stå och staka, det är ju en utveckling det också såklart. Det är någonting som ingen kunde tänka sig för tio år sedan. Skidåkarna har ju blivit mycket starkare. Det är en annan typ av skidåkning idag.

🎿 Så egentligen är överkroppen i fokus idag?

-Ja, titta på Petter Northug. Inte har han den finaste tekniken men han sluggar ju sig fram – på nästan blanka skidor han också. Han är ju stark som en björn!

 Även utrustning för alpint finns att införskaffa.

🎿 Vilken dam- respektive herrskidåkare är den mest kompletta enligt dig?

-Marit Björgen var väl det innan hon blev barnledig. Hon var ju helt outstanding i och med att hon kunde åka både sprint och distans, tycker Sigge och tillägger:

-Sedan tycker jag att det är lite fel, en traditionell skidåkare ska inte kunna vinna en sprint, det har ju fallnat. En 100-meterslöpare kan ju inte vinna 10 000 meter. Sprinten gjordes om till 2,5 km och då förstördes den – sprinten skulle ha varit 1200 meter som den var då den kom, då har det varit två olika skidåkare.

Och på herrsidan:

-Ja, jag gillar ju Petter ändå fast han är en medhängare fast får han för sig så kan han ju åka riktigt fort när han är själv han med. Han gick ju och blev 3:a på sprinten idag (världscup-premiären i Ruka 27/11, skriventens notis), så han är ju också väkdigt komplett.

-Marcus Hellner har jag alltid gillat. Jag vet inte om han är nog vass nu, men jag tycker att han också har varit en komplett skidåkare – framförallt en mästerskapsåkare.

Blnd de yngre hoppas Sigge på Jonna Sundling, bland annat juniorvärldsmästare i sprint.

-Jag hoppas hon kommer till att komma fram, det visade hon i Bruksvallarna (säsongspremiären i Sverige i år, skribentens notis). Det blir lite grann att en vurmar för de en känner.

I vinter blir det bland annat uppdrag som vallare under vasaloppsveckan. Och vallakurs med den relativt nya uppstarten av skidverksamheten i Backe och Rossön. Och där är vi överens:

-Att få fram skidåkare, det är inte därför vi håller på. Utan vi håller på för att lära ut att motionera, det är vad det går ut på.

🎿 Hur ser framtiden ut för Rossöns Sport?

-Ja, jag hoppas att jag ska överleva. Om det ser ut som det gör idag vet jag inte, utvecklingen går ju framåt på allt. Jag kanske kommer på något annat utveckla, det beror ju alldeles på kundunderlaget.

-De här åren hittills har varit ok, det är ju roligt att jobba när det händer någonting.

🎿 Vad har du för tips och råd till de

-Var beredd att jobba och tycka att det är roligt! En måste tycka om det och gå med ett leende på läpparna till jobbet. Det handlar förstås även om kunskap.

TACK Sigge för att du tog dig tid och TACK för den kunskap och service du och Rossöns Sport ger till när och fjärran!

Livet i byn: RSMH, Backe

Cafe’, bingo och ”Må bra-veckor” är några exempel på vad verksamheten för RSMH i Backe kan erbjuda under ett år. Där emellan är det möjligt att beställa catering för evenemang och bemärkelsedagar, samt äta lunch under vardagarna (med förbeställning dagen innan). 

  Byggnaden till RSMH i Backe ligger mitt emot sjukhemmet och hälsocentralen.

Sedan 1997 har RSMH funnits i Backe. Riksförbundet för social och mental hälsa, som förkortningen står för, är en ideell förening. Tore Hansson, chef för RSMH, var initiativtagare för start av verksamheten.

– Det fanns inget RSMH här omkring även om det ska finnas en i varje kommundel i vårt land. RSMH finns i 140 kommuner och vi är störst.

– Vi har ju möjligheter i och med höghuset vi håller till i. Vi kan bedrivs olika saker som rumsuthyrning, vi har kurser och konferenser, cafe’, catering på mat med mera.

Verksamheten bedrevs tidigare på Kyrkvägen, i byggnaden bredvid Paus@ i byn.

 Tore Hansson, chef för RSMH Fjällsjö i Backe. 

👐🏼 Hur kan en arbetsdag se ut?

– De som arbetar här börjar klockan 07.00 och slutar 15.00, måndag – fredag. Det beror på vad de arbetar med, det finns olika arbetsuppgifter inom föreningen.

Matsal för gäster. 

 Textilkonst av en medlem i RSMH.


Tore säljer bingobrickor till förväntansfulla spelare. Det är sista bingokvällen för hösten och en viss spänning ligger i luften! 

En populär aktivitet är bingo på utvalda onsdagkvällar. Den har körts i tio års tid.

– Numera har vi bingo även när de som går kurs bor här på veckorna. Tjugo gånger per år har vi bingo – tio på hösten och tio på våren.

På senare tid har även yngre spelare letat sig till bingokvällarna.

 🎲 Vad är det som gör att ni är här ikväll på bingo?

Irma nordin: – Det är roligt att komma ut en kväll. Spela bingo – det är ju det som är roligt!

Yvonne westman: – Träffa lite folk!

Sigrid Guldbrandsson: – Ja, det tycker jag med!

Yvonne tillägger angående vikten av eventuell vinst: – Jodå, vi vill ju vinna naturligtvis!

Trion berättar att det har blivit dåligt med vinster hittills, att det har blivit lite olika – ibland bra och ibland stiltje, upp och ner som det kan vara med det mesta.

 🎲 Vad är det som gör att du är här ikväll på bingo?

Dina, ung bingospelare: – Jag tycker att bingo är kul. Man blir lugn av det. Jag brukar vara här med min mormor och min mormors granne. Vi brukar ha en ”mormor och barnbarn-kväll”

Dina har varit på bingokvällarna nästan varje gång. – Jag har vunnit en gång, jag har inte så tur i spel.

Dina tillägger fördelen med att vara på bingo: – Det är roligt att spela, man blir snabbtänkt för det är ganska många nummer och då måste man söka igenom.

 🎲 Vad är det som gör att ni är här ikväll på bingo?

Från vänster bakre raden: Jonia, Anita. Från vänster främre raden: Helene, Marianne.

Jonia: – Det är roligt!

Anita: – Ja, det är roligt.
Helene: – Lars sa att jag skulle gå.

Marianne: – Det är kul!
Sällskapet tycker att de har roligt ihop på bingokvällarna, där mycket skratt kommer ut. Och just ikväll kanske en chans till vinst fanns då det visade sig att de som oftast brukar vinna inte var på plats.

🎲 Vad är det som gör att du är här ikväll på bingo?

Britt-Inger Bergvall, flitig bingospelare i 4-5 år: – Det finns inget annat att göra i Backe. Spelet, chansen att vinna, kompisar, folk man träffar runt omkring!
Vinsterna har det blivit dåligt med just i år ändå tycker Britt-Inger att det är värt att vara med ändå.

🎲 Vad är det som gör att ni är här ikväll på bingo?

Från vänster: Zeth, Emil, Fredrik, Nicklas – ett gäng unga bingobitna spelare.

Zeth: – Det är kul att spela och det är bra att få tänka.
Emil: – För att det är roligt att spela.
Fredrik: – Jag är här för att vinna!
Niclas: – För att vinna!

 Nummerkulorna är redo att blandas!

👐🏼 Förutom bingo, vad är det som tar upp stor del av verksamheten?

– Kursverksamheten. Där har vi ett tjugotal som kommer från Jokkmokk i norr till Södertälje i söder.

– 2009 på hösten började vi med den.

👐🏼 Hur kom ide’n med kursverksamhet och ”Må bra-veckor” till?

– Jag höll på att spåna på olika saker för att hitta på något nytt. Vi har då samarbete med ABF, studieförbundet.

👐🏼 Vilka brukar delta?

– Folk från andra RSMH-föreningar och även pensionärsgrupper. Sovialt betyder det mycket, det är många som sitter ensamma och inte har något att göra.

👐🏼 Är det ni på RSMH som håller i kurserna?

– Ja, det kan det vara. Vi har någonting som heter encaustic art – måla med strykjärn. Då har vi hjälp av Gunnar Bergström som sysslar med papperstillverkning.

– Deltagarna besöker olika saker, som stenåldersmuse’et i Rossön. Sedan är det förstås viktigt att de får må bra genom mat och kvällsaktiviteter som musiktävling och tipsrundor.

 En av många godsaker på cafe’et i sjukhemmets entre’!

När det gäller utveckling av verksamheten och framtiden ser Tore positivt på den:

– Jag ser ju att verksamheten har gått framåt! Och helst med ”Må bra-veckorna”, det är ju där vi har den största delen här på RSMH. Då är det 20 veckor per år.

– Sedan är det väldigt många turister som kommer på somrarna, det är ganska mycket bokat här från midsommar och under juli månad.

Härnäst väntar julfest för alla medlemmar. Därefter blir det ett juluppehåll tills vecka 7 2016, då en ny ”Må bra-vecka” drar igång. Och däremellan cafe’ och catering.

Ett rikt utbud från en verksamhet i en by!

TACK Tore för att du tog dig tid att berätta om RSMH Fjällsjö och TACK för det enorma arbete som du och din personal gör!

Porträtt: Birgitta ”Dittan” Höglund, Rossön

Först ut i porträttserien om boende i/ inflyttade till/ utflyttade från Backe och Rossön är ingen mindre än en aktiv friluftsmänniska till gympaledare!Som dessutom har vunnit Bäverloppet före självaste Eva Korpela (före detta skidskytt i landslaget med bland annat VM-guld som merit).

Namn: Birgitta ”Dittan” Höglund

”Alla säger ‘Dittan’. En av mina äldre bröder kunde inte säga ‘Birgitta’ utan det blev ‘Dittan’. Är det någon som säger ‘Birgitta’ så reagerar jag inte!”

Bor: Rossön

Yrke: Personlig assistent

Känd som: Gympaledare i Rossön

Starka egenskaper: ”Jag tror att jag är ganska glad, men envis. Jag kan ha ett jädra humör och bli riktigt förbannad men inte alltför ofta (skratt)! När jag gör någonting så går jag in i det fullt ut, jag hafsar inte ihop något. Jag är jungfru så jag är lite av en perfektionist.”

Född i Gävle, har bott nere i Horndal och flyttade upp till Rossön 1975 då det var dags att börja årskurs 2.
”Min farfar bodde här i Rossön och dog så pappa tog över huset.” 

 Birgitta ”Dittan” redo att leda ett gympapass.

Birgitta, eller ”Dittan” som hon mest kallas, möter upp mig i omklädningsrummet innan ett gympapass. Hon utstrålar lugn, trygghet och stabilitet. En jordnära person. När hon pratar låter det riktigt norrländskt och det är med klar och tydlig stämma hon berättar om sig själv och rollen som gympaledare. Det märks att hon brinner för att inspirera andra till rörelse.
😅💪🏼 Dittan, du är gympaledare i Rossön. Hur kom du in på den biten?

– Jag fick en förfrågan 2005 av Maria Östman (också gympaledare i Rossön), eftersom en tjej som var gympaledare skulle sluta och innan det var jag en hängiven gympadeltagare. 

– Jag tyckte ”Åh! Vad roligt att få ett sådant förtroende!” så jag tackade ja till det och följde med Maria på kurs i augusti samma år. Så började det för mig.

😅💪🏼 Hur tänker du när du planerar ett gympaprogram, vilken intiktning har du?

– Här i Rossön har inriktningen alltid varit just ”Gympa”. Först hette det ”Damgympa” men jag vill absolut inte kalla det så för det här är träning för alla, killar och tjejer, damer och herrar – alla jobbar efter sin förmåga.

– De första åren då jag började som gympaledare och var på kurs, fick var och en välja vilket gympaprogram som en ville gå på. Sedan fick en köpa gympaprogram och tillhörande musik. Så då hade en någonting med sig hem att jobba med.

– Men de sista gångerna då jag var på kurs då har det bara varit ”Inspiration”. Ingen får något program med sig utan får gå dit och bli inspirerad och sedan hitta ditt eget program och din egen musik.

Inspiration numera får Dittan genom DVD:s, tidningar, internet och liknande.

– Sedan har Frida Linne’r haft ”Må bra-dagar”, en i Rossön och en i Sollefteå där det har varit olika typer av pass som jag har fått inspiration från.

– Sedan så är jag en ”nörd” (skratt), för så fort jag hör en låt på till exempel radion så tänker jag om det är en potentiell låt till ett gympapass!

😅💪🏼 Finns det någonting som du som gympaledare känner är ett stort nej till?

– Egentligen nej. Det kommer ju nya saker hela tiden. Jag prenumererar på tidningen iForm och de plockar ju mycket från USA; CrossFit, Body Pump och allt ska ha namn på engelska för att det ska låta häftigt – vad är det för fel på vanlig cirkelträning?  

 Gympapasset är igång med många träningsentusiaster!

Det finns dock en tanke med upplägget för gympan med hänsyn till deltagarna.
– Jag gör aldrig några överextrema grejor. Jag känner att det ska passa alla, sedan är det upp till var och en att göra efter sin egen förmåga. Är man otränad så måste man bygga upp muskulaturen, det går inte att köra på hur mycket som helst, då blir man kanske rädd. 

– Det får inte göra ont. 

😅💪🏼 Det är skillnad på träningsvärk och rejäl värk, att det verkligen gör ont.

– Ja, precis. Det får inte vara någon extrem övning.

– Ont har jag själv fått då jag har varit på extrema yogapass, då har jag nästan velat spy.

Enligt Dittan behöver ett gympaprogram inte vara så märkvärdigt.

– Ett gympaprogram ska vara ganska enkelt. Ren och skär träning med styrka och kondition. Ha kul tillsammans till bra musik helt enkelt!

😅💪🏼 Vad ska en tänka på när det gäller skor för gympa?

– En bra innegympasko, det ska vara stabilt och stadigt. Skon får gärna gå upp över vristen. Det är ju lätt att vricka fötterna så skorna är jätteviktiga!

– Kolla på en sportaffär vad de har. Använd inte löparskor! Och var inte heller barfota! De finns de som kör med strumpor ibland men jag tror att det straffar sig.

😅💪🏼 Som boende i Rossön, hur ser du på framtiden för byn?

– Ja, vad ska en säga… Skolan som har lagts ned…men det verkar bli ett lyft nu när det ska byggas en gångbro bredvid stora bron (skratt). Det finns hopp kanske!

– Jag är trogen att handla lokalt på ICA här i Rossön. Det kanske kommer en dag då jag inte har något val, att jag kanske måste åka och handla på annan ort och det vill jag inte. Även skidor handlar jag hos Sigge på Rossöns Sport.

Dittan återkommer till skolan.

– Det är synd för byn det här med skolan, men nu föds det lite barn så man vet aldrig. På sommaren lever byn upp extra mycket! Då är det jättemycket folk här, så man önskar att det var så jämt.

– Vi har många entusiaster som jobbar för den här byn och de behövs verkligen! Affären är A och O tycker jag. 

 Både små och stora tränar ihop.

😅💪🏼 Avslutningsvis, vad njuter du av då du inte jobbar eller leder gympa?

– Jag älskar att vara ute i skogen! Ute i skogen med min hund för att springa eller gå. Och åka skidor på vintern – antingen i skidspår eller på åka skate på vårvintern. Den årstiden kan jag leva länge på.

Birgitta berättar med stor entusiasm när hon och dottern Maria fjällvandrade i fjällen kring Vilhelmina, från Kittelfjäll till Fatmomakk. En enkel tur på 30 km. Hon tillägger att inspirera andra till rörelse ligger henne varmt om hjärtat också.

– Jag är ingen stadsmänniska, utan naturen är mitt kall!

Tiden går och kvällens deltagare anländer efter varandra. Fart och fläkt för puls och koordination blandas med svettigt styrkeparti i gympaprogrammet.

Ikväll är några barn med också, vilka ställer sig bredvid Dittan och följer hennes rörelser utan problem. Ett bevis på hur inspiration att röra på sig kan spridas till alla åldrar!

TACK Dittan för att du tog dig tid för denna pratstund och TACK för ditt engagemang att inspirera andra för ett aktivt liv!

Livet i byn: Biograf Valhall, Rossön

En levande landsbygd kan vara kämpigt att skapa i dagens läge där många väljer eller kan vara tvungna att flytta till en större stad för jobb. Oftast krävs ett engagemang och ideellt arbete för att kunna erbjuda ett aktivitetsutbud för både unga och äldre.

I Rossön finns Biograf Valhall, som sedan en tid är digital och definitivt bidrar till att samla bybor i trakten för en filmupplevelse. En biograf som så mycket annat drivs ideellt.
– Det är en styrelse utan medlemmar kan en säga. Vi har inga anställda, berättar ordförande Ann Britt Jonsson.  

 Utanför Biograf Valhall på Folkets Hus i Rossön.

Vanligtvis visas film på söndagar, förutom vid premiärer – då är det fredagar som gäller. Dessutom visas en del filmer i 3D.

📽🎞 Ann Britt, berätta hur Biograf Valhall kom till.

– Oj! Den började i den byggnad som inte finns längre, den brann ner. Nu kommer jag inte ihåg datumet men det är länge sedan och då byggdes det här upp sedan (Folkets Hus, skribentens anm). På -55 tror jag. Då hjälptes de åt att bygga, de som bodde på byn. De gjorde dagsverken och så fick de som en värdecheck sedan, att de var delägare. På den vägen är det!

Biografens namn, Valhall, kom troligtvis inte till av en slump. Namnet kan också ha en historia bakom sig.
– Det här med ”Vallhallatinget” kom ju till. Och det är ju som en fest ungefär som Fjällsjömarknan. Fast den är nedlagd nu.

📽🎞 Som ordförande, kan du bestämma över vilka filmer som ska visas i slutänden?

– Ja, det är jag som ”sätter film” som de säger. Och så har jag en kontakt på Folkets Hus & Parker som är filmsättare. Så då har jag kontakt med henne och hon kan ju då föreslå vilka filmer vi bör ha. 

 Ordförande Ann Britt bredvid en av hennes favoriter – ”James Bond”.

Inför en filmvisning är det en del att tänka på och rutiner finns i för filmvisning.

– Minst 45 min innan, men då har jag varit här innan. Förut kom film i en trälåda men numera kommer den direkt in i servern. Och då måste jag hit och ladda in den i projektorn

📽🎞 Ungefär som en nedladdning?

– Ja, det är nedladdning. Det går ett tag så får jag som en ”nyckel” så öppnas filmen ett visst datum.

Med tanke på filmpremiär i hela landet och hela världen för senaste Bond-filmen så är det lite mer strikt vad gäller visning av filmen.

– Den är ju spektakulär och vi har fått massor av mail om att vi inte får ha mobiler med sig in och att vi ska gå med ficklampor och kolla så att folk inte sitter och spelar in. Det är mycket stränga regler.

– Och filmen öppnade inte förrän i natt, natten mot idag, klockan 00.00. Annars kan en film öppnas flera dygn innan så att en kan prova att se men det går absolut inte att göra det med den här. 

 Nya digitala filmutrustningen.

Gamla filmprojektorn.
📽🎞 Hur många biobesökare krävs för att biografen ska gå runt?

– Jag skulle tro kanske 25 personer. Det behövs nog för det ska täcka filmen och sedan vill en naturligtvis ha en vinst också.

Ann Britt tillägger:

– Men sedan är det ju så att på en film kanske det bara är fem som går, men då kanske en film drar jättemycket folk. Fyller vi salongen ikväll då är det lugnt med de andra filmerna. Man får se till helheten.

– Annars tycker jag att rossöborna är jätteduktiga att gå på film. I stort sett är det ju runt 25 personer nästan varje gång.

📽🎞 Märks det någon skillnad i antal om filmen som visas är engelskspråkig eller svenskspråkig?

– Det är fler som går om filmen är svenskspråkig och mindre på de engelskspråkiga. Och sedan har vi matine’erna och där rör det sig om 25-30 stycken nästan jämt.

– Sedan är det ju inte bara från Rossön, de kommer ju från Backe också.

En investering av nya biostolar är tänkt att göras, tack vare att en privatperson donerat en summa pengar som biografen fått göra vad de vill med.

– Vi ska försöka byta ut stolarna, så vi jobbar på det. Först och främst ska vi hitta stolar, kolla pris och planera när på året det ska bytas. Det är mycket att tänka på men så småningom ska det bli av. 

 Biosalongen.

Biouppehåll är det sommartid, filmer visas fram till april och startar igen någon gång under hösten.

– Beroende på vilka filmer som visas på hösten börjar vi visa film igen. Sedan har det lite att göra med vår fritid.

Ungefär fyra filmer utspritt per månad brukar det bli.

📽🎞 Vilken film ser du fram emot attse?

– ”A walk in the woods”! Jag tror att den är jättebra men däremot så tror jag att det inte kommer så mycket folk. Och så ”Star Wars” tycker jag om!

📽🎞 Vad minns du speciellt hittills?

Med lite betänketid kommer svaret:

– Jag minns ju längre tillbaka då filmen gick av (skratt)! Det var ju inte så kul men det minns en, att ”Jaha, nu blir det uppehåll ett tag för nu måste det tejpas ihop.

När det gäller filmens framtid i bygden är det något som Ann Britt ser ljust på.

– Det är inga problem, bara folk kommer och ser film så tror jag att det kommer att fortsätta.

Ann Britt fortsätter:

– Jag tycker att en ser en generationsskiftning. De som är i min ålder tycker om att se film på bio, film är bäst på bio tycker jag! De yngre laddar ju ner och kanske tycker att det är skönt att sitta hemma framför datorn.

Det märks att en stor filmpremiär är på gång ikväll, folk börjar redan strömma in en halvtimme före filmvisning. Och det ligger en förväntansfull stämning i luften. Film är bäst på bio!

TACK Ann Britt för att du tog dig tid för denna pratstund och TACK för ditt och övriga styrelsemedlemmar i Biograf Vall för engagemang till att bidra med rikt kulturliv på landsbygden!

📽🎞🍿
Vett & Etikett x 3 på bio – försök undvika dessa scenarion:

* Mycket prassel med godispåsar

* Prata om annat under en filmvisning

* Diskutera handlingen medan filmen pågår

Evenemang: Fjällsjö Konstförenings vernissage och årsmöte

Fjällsjö Konstförening hade sin årliga vernissage med årsmöte lördagen den 14/11 i Fjällsjöhallen, Backe.Vernissagen bjöd på ett brett och sevärt utbud i olika färger och former. I år fanns även många alster skapade av barn och unga med då en konsttävling tidigare utlystes. En jämn ström av människor i blandade åldrar kom för att kultivera sig!

Några mingelbilder med tillhörande text följer här nedan. 

 

Ed Dufvenberg är inne på sitt tredje år som ordförande för Fjällsjö Konstförening och tycker att det har varit givande.- Det har varit lite olika tempon, en bra dramaturgi under de här åren. Och nu går det uppåt igen i takt, så det är väldigt kul.

Lite hemlighetsfull är hon angående vad som komma skall för kommande verksamhetsår.

– Vi kommer att ta upp lite olika punkter idag under årsmötet för att se vilka aktiviteter som kommer, så jag kan inte avslöja någonting än…

🎨🖌

Du ställer själv ut idag här på konstutställningen. Vad kännetecknar din konst och hur tänker du när du målar?

– Det som är skönt med att måla är att jag inte behöver tänka alls faktiskt! Sedan använder jag mycket akryl. Jag har precis börjat träningsmåla med akvarell, vilket jag tycker är svårt för jag är van vid att ha kontroll över färgen och det har jag inte på samma sätt. Sedan blandar jag frenetiskt, både psykadeliskt och lite mer skissat.

🎨🖌

Att syssla med konst kanske är något som borde ordineras mer?

– Ja, det tycker jag! Och det kommer väl egentligen mer och mer i och med det här med mindfulness och att det nu har blivit inne med färgläggningsböcker och så vidare. Så det är ju väldigt spännande och absolut någonting som borde uppmuntras!

🎨🖌

Vad är konst för dig, hur skulle du beskriva konst?

– Jag tror att konst och kultur är ord som kan skrämmas mycket, men jag ser det mer som något som kan väcka känslor överhuvudtaget. Det kan ju vara allt från dans till en tavla, till skulpturer, till ett teateruppträdande eller en dikt så att det är verkligen allt! 

  Konst av Ed Dufvenberg.

 Inki Nyberg Arfwidsson har sysslat med konst på olika sätt i hela sitt liv.- Jag har målat, gått på konstfack och målat själv hemma och jag fortsätter att måla – jag har gjort det i hela mitt liv. 

Listan på olika konstuttryck som Inki har erfarenhet av går att göras lång.

– Jag tecknar också och grafik har jag också hållit på med. Och tygtryck har jag också gjort, fast dem har jag inte med här.

– Tidigare har jag restaurerat dalamålningar i Falun.

🎨🖌 Hur skulle du beskriva konst?

– Konst, det kan alla göra – till och med barn kan göra konst. Det är vad det blir som en människa har gjort med färg och form.
   Ylva Varik är en mångkonstnär och ställde idag ut broderade färgglada mönstrade kuddar och teckningsbilder. Konst är något som hon har sysslat med länge.

– Hela livet. Jag började på konstskola när jag var 17 år. Sedan har jag fortsatt och det är det jag har jobbat med hela livet.

– Jag jobbar med alla tekniker. Så det är helt vad jag känner att jag vill göra

🎨🖌 Vad är konst för dig?

– Konst… Det är någonting en njuter av. Sedan är det upp till var och en vad det är en njuter av. Det kan vara nästan vad som helst!

 Gun-Britt Abrahamsson är en trogen besökare av konstutställningen i Backe.- Ja, jag har varit hit ett antal gånger. Jag har ju bott här i Backe i fyrtio år och har varit hit sedan det började, de här konstutställningarna.

En särskild anledning att gå på konstutställningen i år fanns.

– Det är kul att se på det barnen har ställt ut, de är ju med i en tävling. Jag har då mitt barnbarnsbarn Astrid Åsberg Svensson, som har ställt ut ”Blå drömmar” som hon gjorde när hon var 3 år.

– Sedan är det riktigt skojigt att på ett sådant här litet ställe har chans att faktiskt se stora konstnärer.

🎨🖌 Vad är konst för dig?

– Den är nog enkel för mig. Jag vill nog gärna se vad det föreställer, så jag är väl kanske lite utav en naivist.

– Ett streck på ett papper är inte så farligt, då ska det vara ett riktigt bra streck!
    John Varik har precis börjat ägna sig mer åt konst.

– Jag jobbar i tusch och akvarell på fotopapper.

🎨🖌 Varför just fotopapper?

– Det är baksidan av fotopapper. Det är en sådan sträv baksida så att tuschet fastnar väldigt fort, det kladdas inte ut så lätt.

🎨🖌 Vad är konst för dig?

– Det är full frihet att göra vad en vill.

🎨🖌 Inga hinder eller begränsningar?

– Nej.

 ”The revolution will not be weaponized” av John Varik.

 Ronja Kallioinen, mångårig konstutövare, ställde ut för första gången i Backe genom lite tvingande från vännen Annie (Hassel, också utställare, skribentens anm).

Varför det blev just tuschmålning som uttrycksform var relativt självklart.

– Jag har alltid målat med tusch sedan jag var liten och så upptäckte jag att det finns ju faktiskt bra tuschpennor också, så då tänkte jag att då kör jag på det.

🎨🖌 Tusch var nästan tabu att använda på bildlektionerna i skolan, som att det var för enkelt.

– Ja, men det beror på hur du använder dem. Det finns ju skitmycket olika tekniker och sådant en kan använda sig av med de pennorna.

🎨🖌 Vad fick dig att börja syssla med konst?

– Mamma mest. Min mamma har alltid målat och hållit på så jag hakade på.

🎨🖌 Vad är konst för dig, finns det något rätt eller fel?

– Nej, det gör det inte. Det är en väldigt subjektiv sak. 

– Det går som inte riktigt att tävla i konst, i alla fall inte i bildkonst. Alla är ju olika mer eller mindre. Vissa vill ju inte ha tekniska riktlinjer. Och vissa håller ju på saker som hyperrealism och då kanske det är lite viktigt att allting är någorlunda rätt i alla fall. Jag gör det jag vill!
  Väninnorna Siv Holmgren och Gerd Nyberg tyckte att det skulle bli spännande att gå på konstutställningen. Att det fokuserades extra mycket på att låta barn och unga visa upp sina alster var ett mycket bra initiativ tyckte de!

  Annie Hassel, från Dorotea och numera boende i Umeå ställde ut färgglada alster.

– Det är andra gången jag ställer ut här (på konstföreningens vernissage, skribentens anm) och så har det varit på ett annat ställe så det är tredje gången i Backe.

🎨🖌 Berätta om din konst!

– Jag tror att jag låter bli att tänka, helt ärligt. Jag får en bild i huvudet och sedan blir det väldigt intensivt – jag sitter flera timmar i sträck och målar och målar och målar! Nästan lite som i trans, jag får liksom en bild i huvudet.

🎨🖌 Är det någon speciell teknik du använder dig av?

– Det jag tänker mest på är färger, varma färger, kalla färger eller sådär. Men någon speciell teknik tror jag inte att det är.

🎨🖌 Vad är konst för dig?

– Det är en svår fråga. Det mesta kan ju vara konst, tycker jag. Om någon har lagt tid bakom det och har en tanke med det så kan det mesta vara konst.

– Vissa människor i konstvärlden kan vara väldigt strikta, att ”det här är konst, det här är inte konst” och ratar saker även fast det är fantastiska tavlor. Jag är väl mycket mer liberal i mitt synsätt på konst. Grafitti kan vara konst, foto är konst, tavlor är konst. Det mesta kan vara konst!

”Urfader” av Annie Hassel.


 Redo för årsmöte och konstlotteriet!

  ”En apas undran” av Kitty Hassel.

 Lea Ramsin och Aurora Byrbäck stod för det musikaliska under årsmötet. En duo med olika erfarenheter hos vardera duomedlem. 

Lea deltog i en audition för årets ”Idol” där juryn gav lovord och satsar på att utvecklas ännu mer inom sång. Aurora studerar musikteknik mot en skola i Köpenhamn och har tidigare arbetat inom show utomlands.

”Livets träd” av Kitty Hassel.